Tryckning

Från TEKOWikin

Hoppa till: navigering, sök

Tryckning görs för att applicera ett mönster på ett textilier.Vid vanlig schablontryckning påförs tryckpastan genom olika typer av schabloner i ett visst

Textiltryck är att tillämpa färg till tyget i bestämda mönster eller mönster. I korrekt tryckta tyger färg är bunden med fiber, så att tåla tvätt och friktion. Textiltryck är relaterade till färgning men, medan vid färgning väl hela systemet är jämnt täckt med en färg, i utskrift en eller flera färger tillämpas för att det i vissa delar bara, och i kraftigt definieras mönster.

mönster på tygytan. Därpå fixeras färgämnet genom olika fixeringsbehandlingar, t.ex. ångning eller värmebehandling. Därefter måste överskottsfärgen tvättas ur tyget vilket ofta kräver ganska stora insatser av vatten och tvättkemikalier. Efter varje tryckning måste tryckschablonerna tvättas, vilket också ger en hel del spill. En del nyutveckling har lett fram till tekniker där eftertvätt inte behövs.

Innehåll

Pigmenttryckning

Vid pigmenttryckning binds färgämnet till fiberytan med ett bindemedel genom uppvärmning, vilket gör att det inte behövs någon eftertvätt. Eftersom färgämnet i huvudsak sitter bundet till fiberytan är gnid- och tvätthärdigheten starkt beroende av hur bra bindemedlet är. Om tyget innehåller syntetfibrer kan t.ex. dispersionsfärgämnen från tryckpastan diffundera in i syntetfibern och ge bättre färghärdighet. Pigmentfärgning kan även göras på foulard, dvs. pigment och bindemedel impregneras på tyget och binds genom en värmebehandling. Tryckning och färgning enligt denna princip innebär oftast en viss uppstyvning av väven vilket innebär att det behöver tillsättas mjukgörare. Eftersom eftertvättning inte behövs innebär metoden minskad belastning på avloppet, men om bindningen till fibern är otillräcklig kommer färgämne och bindemedel att lossna vid tvättning av den färdiga produkten.

Oljeemulsionsförtjockning

Tidigare användes ofta oljeemulsionsförtjockning av tryckpastan. Detta medförde utsläpp av kolväten till i huvudsak luften. I dag används istället polymerförtjockare. I många länder används fortfarande betydande mängder mineraloljor vid pigmenttryckning. Detta medför utsläpp till luft vid torkning och värmebehandling.

Transfertryck

Vid transfertryck behövs inte heller någon eftertvätt. Vid tryckningen används ett papper som har tryckts med ett dispersionsfärgämne. Genom att lägga papperet på väven och värma går dispersionsfärgämnet från papperet in i fibern genom sublimering. Metoden ger bra härdighet, men fungerar bara på syntetfibrer. Vid transfertryckning bildas det en hel del pappersavfall och dessutom sker en del utsläpp vid tryckningen av papperet.

Sprayfärgning

Ett sätt att efterlikna tryckta mönster är att spraya färglösning på tyget. Det är dock svårt att få skarpa kontraster på tyget, men å andra sidan är mönstrets form mera obunden. Problemen med överskottsfärg är desamma som med övrigt tryck - den måste antingen tvättas bort eller bindas med bindemedel. Följande typer av kemikalier och tillsatser används vid tryckning:

Tabell in Typ av kemikalier

Miljöfakta - tryckning

Vid tryckning används i stort sätt samma typer av färgämnen som vid färgning. Man talar därför om reaktivtryck, kyptryck och direkttryck. Många av de hjälpmedel som används vid färgning finner man även vid tryckning, t.ex. tensider, egaliseringsmedel, bindemedel och mjukgörare.

För framställning av tryckpastor behövs dessutom förtjockningsmedel av olika slag beroende på färgämne och tryckförfarande. Vanliga förtjockningsmedel är polysackarider, alginater, tragant, CMC och syntetiska förtjockare. Tryckpastorna är ofta biologiskt nedbrytbara. För att få dem hållbara behöver man därför tillsätta konserveringsmedel. Tidigare användes små mängder formaldehyd som konserveringsmedel, men på senare tid experimenteras med andra konserveringsmedel. Vid vanlig tryckning med roterande eller flata schabloner går det åt något mera färgämne per tygyta än vid färgning. Det beror på att en betydande del av färgämnet inte kommer i direkt kontakt med fibrerna och därför inte heller fastnar på dem. Färgämnet måste därför tvättas bort liksom all annan överskottsfärg. Tryckta tyger kräver eftertvättning och därmed större tvättinsatser än foulardfärgade varor. Dessutom måste en tryckt vara ofta köras mer än en gång genom bredtvätten. Enligt en delundersökning i Nordvattenprojektet måste ca 95 % av överskottsfärgen tvättas bort vid en vanlig färgning för att tyget ska få bra färghärdighet. Kravet för en tryckt vara är ca 98-99 % för att få samma färghärdighet. Utvecklingen på tryckerisidan går oftast ut på att korta ställtiderna, dvs. den tid det tar att byta från ett mönster till ett annat, och att undvika tidsödande vatten- och energikrävande eftertvätt och rengöring. Genom att finna nya lösningar på applikation av färgen kan man minska spillet och därmed den totala mängden överskottsfärg som går ut i avloppet. Effektivare applikationsmetoder finns i mattberedningsindustrin (se avsnitt ”resursförbrukning”).

Personliga verktyg